Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 3Kommentar: Dusty trevar och mumlar sig igenom den här rullen, inte alls lika knivskarp som i Mandomsprovet. Den så kallade våldtäkten är det klart mest intressanta i filmen. Förmodligen kan man diskutera till dödens dagar huruvida Amy njöt eller inte, både och eller inget av dem - och det kan jag tycka är ett kriterium för en bra scen. Vad gäller det beryktade våldet känns det väl mest som en pangpangrulle. Inga problem. På slutet glimmar det till igen när byfånen Niles råkar döda en flicka. Påkörningen av Niles lite senare kändes väldigt underlig; det är nåt som inte stämmer med tid och rum där. Vill gärna se den nyinspelning som är på gång till 2011, med Alexander Skarsgård i en av rollerna.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Förväntningarna var högre än resultatet. Hoffman är den amerikanske matematikern som flyttar till sin frus hemby i England. Där möts de av gamla pojkvänner och trångsynta och alkoholiserade bybor. Äktenskapet knakar och Hoffman drivs mer och mer mot vansinnet tills han slutligen tar lagen i egna händer och gör allt för att skydda det hörn han har trängts in i. Regissören Sam Peckinpah löper verkligen hela linan ut när det gäller att teckna stereotyper. Å andra sidan väger han upp det när det handlar om de moraliska aspekterna i filmen och svårigheterna att identifiera sig med någon. Det är svårt att förstå karaktärernas motiv och handlingar vilket är både frustrerande men ändå intressant. Peckinpah planterar våldet friskt genom filmen. Björnsaxen ovanför den öppna spisen är kanske den allra tydligaste. Är den med i nyinspelningen?
No comments:
Post a Comment