Nr 181: Dödspolarna

Originaltitel: Mean Streets (1973) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och av Robert i Clooneys hide out, Järpnäset.

Roberts betyg: 2

Kommentar: New York, lotto, skulder, restauranger, hemliga förhållanden. Tidig De Niro, tidig Keitel, tidig Scorsese. Det görs många försök att hitta den imploderande aggressivitet som i senare filmer bränt hål på duken - men i Dödspolarna når varken skådespelarna eller regissören ens halvvägs. Keitel gör helt enkelt ett dåligt jobb, han är stum och stel. De Niro lyckas bättre, men känns lite för galen för att det ska bli nervigt. Scorsese ligger ofta kvar alldeles för länge i scener som har laddats ur för länge sedan. "Free drinks for everybody" sägs fyra gånger i eftermälet av flaggfirandet. Det är tre gånger för många. Dessutom är handlingen i filmen närmast omåttligt tunn, och blir utspädd av olika suggestiva färgpartier som bara känns placerade. En film med mörkt foto och tunga fötter. De Niro får öva på skott i halsen inför Taxi Driver.

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: Scorsese och DeNiro gör gatorna osäkra i sitt första samarbete tillsammans, ett partnerskap som resulterade i åtta filmer. Tyvärr får jag inte samma känsla som i exempelvis Taxi Driver. Scorsese känns sökande, vad är det jag vill egentligen? DeNiro känns lite för överspelad. Keitel är bara stiff. Ändå är det nåt med den här streetsmart-attityden i gamla citymovies som jag attraheras av, men tyvärr är det alldeles för lite streetsoul i Dödspolarna för att jag ska fastna.