Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4Kommentar: Eiffeltornet. Fyra spegelbilder. En oönskad son lögnmördar sin mor. Soptömning. Karusellyrsel. Nattvandring. Bläck. Smutsiga händer. De skulle inte tro mig om jag berättade sanningen. Balzac. Gisslan hemma. Skrivmaskin, jag stjäl orden du aldrig ger mig. Örfilar. Skamvrå. Svek. Bekännelse. Abort. Inkast. Flykt. Äntligen havet. Ser du, jag ser dig.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Den nya franska vågen. Nouvelle Vague. Vad i helvete är det egentligen? Någonstans läser jag om "politique des auteurs" - att regissörens personliga prägel är avgörande för filmen. Vad är nytt med det? I De 400 slagen så är filmens huvudperson Antoine (Jean-Pierre Léaud) en förklädd version av "auteuren" själv och tydligen så ingick regissören Truffaut en pakt med den 15-årige skådespelaren Léaud mot de andra skådespelarna och övriga filmteamet. Intressant? Mycket. Nyskapande? Kanske. I vilket fall som helst är filmen en visuell fröjd med ett antal väldigt intressanta scener. Tveklöst bäst är karusellscenen som är fantastiskt plågsam och njutbar på samma gång. Truffaut och Léaud följde upp den här rullen med några fler om Antoine. Med tanke på slutscenen vore det oerhört intressant att se fortsättningen. Filmens stora gåta: Vad syftar de 400 slagen på? Själv räknar jag endast till två, max tre.
Svenska titeln "De fyra hundra slagen" är en direktöversättning av franska originaltiteln "Faire les quatre cents coups" Betyder ungefär Att leva livet eller Att man gör många dumma saker.
ReplyDeleteJag blev helt betagen av filmen.Förförd av det vackert fotograferade Paris, skådespelarna och tiden.Som helhet upplevde jag filmen som lågmäld men där saknades inte humor.Scenen där skolpojkarna avviker från läraren under promenaden gillade jag skarpt.Sista frysta bilden var väldigt uttrycksfull