Nr 151: Taxi Driver

Originaltitel: Taxi Driver (1976) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Vasaplatsen 7A i Göteborg.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Taxi nattetid genom New Yorks överallt till lunkande blåjazz. De Niros klåda, äckel, suveränt. Hans blickar, miner, gångstilen en blandning av Christer Petterson och han i Röd Drake. Dagbokstexterna, falska breven hem. Scorsese gör - efter De Niro - bästa insatsen i baksätet. Väldigt unga Jodie Foster fick genomgå psykologsamtal för att få grönt ljus för rollen. Du blir ditt jobb. Travis första möte med Secret Serviceagenten; där finns De Niros storhet - leendet, att spela att han spelar. Största oron vid snabbköpsmordet - ingen licens för vapnet. Ägaren fortsätter slå slå för femte rånet i år. Sista partiet färgändrad för att slippa igenom censuren, men förmodligen blev det bättre så. Väldig kontrast, Travis ser verkligen ut som Burt i fragglarna när han blir skjuten i halsen. Här kommer alla vapenplanteringar på en och samma gång. Pekfingersjälvmordet strålande. Koma, recovery, hero. Är sista biten en drömscen? Sista blicken i backspegeln en defibrillator - stanken når näsborrarna igen. Ett varv till.

Jimmys betyg: 5-

Kommentar: Travis Bickle (Robert De Niro) behandlar sin sömnlöshet med att köra taxi "vart som helst, när som helst" och betrakta New Yorks moraliska och sociala förfall. Han drömmer om att något eller någon ska rensa upp "alla dessa äckel från gatorna". Vi får följa Bickles frustration, hans uppgivenhet och alienation, men också hur han som en enmansarmé bestämmer sig för att inte längre bara se på utan ta itu med staden och människorna. De Niro är utmärkt som den plågade taxichauffören som på olika sätt försöker hantera storstadens armod. Han försöker att återinträda i samhället genom att uppvakta den vackra Betsy (Cybil Shepherd), när det misslyckas vill han krossa det genom att försöka mörda en presidentkandidat. Även det misslyckas och återstår gör bara hämnden. Eller är det gottgörandet? Bickle bestämmer sig i varje fall för att rädda en 12-årig prostituerad flicka (helt fantastiskt spelad av en 13-årig Jodie Foster vars karriär redan var utstakad vid det här laget) genom att med berått mod mörda hennes hallick. Dessa tre händelser skildras med sådan intensitet och ett allvar som blir djupt påträngande. Och vad finns kvar efteråt? Ingenting. Bara en tragisk konsekvens av en persons alienation och vanmakt. Martin Scorsese har med Taxi Driver gjort en moralisk kompass som slagits ur spel och blivit omöjlig att navigera efter. Vi åker "vart som helst, när som helst" och vad som helst kan hända.