Wednesday, July 1, 2009

Nr 127: Rebecca

Originaltitel: Rebecca (1940) IMDb Wikipedia
Filmens sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Skovveien 49 i Oslo.

Roberts betyg: 2-

Kommentar: Hade jag sett den här filmen utan att veta att det var Hitchcock skulle jag aldrig kunnat gissa att det var Affe som låg bakom. Jag förstår överhuvudtaget inte hur den kunde belönas med en Oscar för bästa film. Var det svår filmtorka 1940? Molnet och månen har han väl snott från Bunuel, men mer spännande än så blir det aldrig. Jag hittar ingenting av Hitchcocks profil i den här filmen. En lång och långsam resa genom saltvatten som står och värmer på ettan på spisen. Trist, sömnigt, dassigt. Spola, tack.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Hitchcock fick med Rebecca en Oscar för bästa film. Den enda Oscar för bästa film han under hela sin karriär lyckades knipa åt sig. Det säger inte så mycket om filmen egentligen, han har gjort bättre. Snarare säger det kanske mer om producenten Selznick som året innan gjorde Borta med vinden och en del om hur Hollywoodindustrin fungerar; stora budgetar, välkända namn, klassiska berättelser (i det här fallet är filmen byggd på Daphne Du Mauriers roman med samma namn). Rebecca är en stor produktion med Laurence Olivier i huvudrollen som änklingen Maxim de Winter som efter sin fru Rebeccas mystiska bortgång tar en ny fru, en ung, bortkommen och naiv flicka (Joan Fontaine) som flyttar in på hans ståtliga gods Manderlay.
Fontaine är bra som den nya fru Winter, Laurence puss-på-huvudet-klapp-på-kinden Olivier vet man inte om man ska skratta eller gråta åt, Judith Anderson som hembiträdet mrs Danvers gör den mest intressanta rollkaraktären och huset i sig självt, Manderlay, är utsökt och passar perfekt till Hitchcocks stämmningsbyggande. Filmens inledning och avslutning är i särklass de bästa scenerna.
Bästa replik:
"Kan du rumba?"
"Har aldrig provat."
"Då får du lära mig."

No comments:

Post a Comment