Filmen sågs på Eastern European Movies av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Paret kommer hem från partipartaj. Dörren låst, men öppen. Var är nycklarna? Varför är det strömavbrott? Flashbacks till partyt. Handhållen skakig kamera som skiftar pov. Ibland mannens synvinkel, ibland "vanlig/objektiv" vinkel. Vem är då betraktaren? Fram och tillbaka sådär mellan hemmet och festen. Misstänksamheten ökar. Nojan gror. Pikarna paret emellan haglar i värsta Vem Är Rädd För Virginia Wolf-stil. Är de ute efter oss? Vilka då? Vad sades egentligen på festen, och hur sades det, och av vem? Detaljerna livsviktiga i läggandet av det paranoida pusslet. Toaletten - "det heliga sätet" - ska skrubbas mitt i allt. Och så från ingenstans, en barnröst från ovanvåningen, ropar på föräldrarna. En son som varit hemma hela tiden. Har de inga barnvakter i Prag? Somna om, somna om, ingen fara. Paret inleder buggbingo och hittar jag vet inte hur många dolda mikrofoner. Extremt övervakade har de varit, är. Som de misstänkte, anade, visste. Gestalter utanför huset, inne i huset till slut. Men det ordnar sig oväntat bra. Mannen blir befordrad; minister och allt. Se där. Och på slutet sitter de på balkongen tror jag det var vid kl 5 på morgonen den 18 juli, och vi ser filmen vid kl 9 på morgonen den 18 juli. Otäckt, om man vill. Tankarna går ju också till filmen De andras liv.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Inspelad 1970 i Tjeckoslovakien under ockupationsmaktens vakande ögon. Det kunde väl vem som helst ha räknat ut att det skulle dröja nästan 20 år innan den fick visas. Den privata sfären blir inte längre så privat när det buggas i varje hörn av huset. Övervakade. Det ställer också mig, åskådaren, i en inte alltför angenäm position där jag inte bara får höra det som händer utan också får se det på nära håll. Jag är också övervakaren, betraktaren, voyeuren men så plötsligt... en flashback från mannens pov. Det är dessa återkommande skiftningar i synvinklarna och återblickarna som skapar spänning och osäkerhet. Små ledtrådar från partifesten vänds på, skruvas och analyseras av det bittra paret. Deras gliringar och förolämpningar mot varandra förstärker deras "vanlighet", det verkar ju inte finnas någon politisk konspiration här inte. Eller? Männen på gaten tycks vittna om något annat. Efterfesten i parets kök med några eftersläntrare från festen är tydligen bara en förtäckt ursäkt för att avsluta buggningen. Paranoian växer under natten. Som den antagligen gör om man lever under en förtryckarregim. Eller i ett äktenskap där man tror att man känner varandra, eller kanske känner varandra så pass väl att varje steg och handling skapar en källa till konflikt. Samtidigt finns i all bitterhet en kärleksfull ömhet och en omtanke om varandra när saker verkligen ställs på sin spets. Örat är en intressant film om manipulation och kontroll, såväl i det offentliga som det privata.
No comments:
Post a Comment