Nr 818: Kon

Originaltitel: و‎, Gāv (1969) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Iranska nya vågen rullar in igen. Överhuvudtaget en hel del iransk film i boken, när jag börjar kika efter. Åtminstone drygt två handfulla hittar jag utan förstoringsglas. Kon är definitivt en av dem jag kommer komma ihåg bäst. En man, Hasan (Ezzatolah Entezami) älskar sin ko. Det är byns enda, och Hasan badar med den, tvättar den, dricker med den, mjölkar den, gullar, pratar och sover med den. När Hasan lämnar byn för ett dygn på annat håll dör kon. Byborna får nån sorts mild panik och bestämmer sig för att begrava kon - i slow motion och till sist en stillbild - och undanhålla sanningen för Hasan när han återvänder. De säger att kon bara har rymt, och att det letas efter den. Hasan begriper direkt att det ligger en ko begraven, och ramlar ner i en förtvivlan som yttrar sig i att han först tycker att kon visst står kvar i fjöset, men som sedan glider över i att han själv blir kon. Han börjar röra sig som en ko, långsamt och släpigt. Han börjar äta som en ko, hö. Han börjar titta som en ko, stora ögon, långsamt rullande huvud åt sidorna eller bakåt. Han sover där kon sov. Han blir en oerhört nedstämd ko, en deprimerad ko. Till slut griper byborna in. De berättar sanningen, en sanning som Hasan inte tror på. Då blir det tvångsomhändertagande. Hasan binds och släpas ut, som ett djur, som en ko, för att föras till sjukhus. Lera, uppförsbacke, regn och en tung Hasan gör att piskan kommer fram. Hasan skenar i en sista desperation och störtar - i slow motion - mot sin död i en stenig bäck.
Runt denna kärnhistoria ett hot utifrån i form av tre skuggestalter, Bolouris. Även flirtar i byn, kaffepauser, och byfånen som också binds och jagas, men då "på skoj", för alla utom den bundnde misstänker jag.
Samhällets, omgivningens tämjande av enskilda individer. Psykiatriska tvångströjor. Chock, förnekelse och hantering. Förhållandet mellan att skydda och skada, att den gränsen är suddig när desperata sorgen väller in. Kanske även överlag. Sånt tänker jag på.
Och så två detaljer. 3 min 27 sek in i filmen en scen där två kvinnor sitter utanför ett hus, på varsin sida om dörren. En av kvinnorna är fokuserat skarp, den andra är oskarp. De verkar sitta på samma avstånd från kameran. Även 48 min 45 sek in i filmen. Ännu tydligare. Två kvinnor bredvid varandra på en veranda. En skarp, en suddig. Vad är detta? En variant av split diopter lense? Eller tilt-shift lense?

Jimmys betyg: 4

Kommentar: En mobbad, förödmjukad och slagen man, byns fåne, görs till åtlöje av barnen till de vuxnas skratt. Sedan en man, Hassan, med en ko som han tvättar kärleksfullt. Plötsligt tre mystiska gestalter på en kulle. Bouloris. Byns fiender. In i byn med kon i koppel. Kaffet serveras genom en glugg i väggen. Det är mycket gluggar, fönster, dörrar och luckor. Dags för kalvning. Hasan sover med kon av rädsla för Bolouris. Han är så stolt över sin ko. Ny dag. Hassan har ärenden på annan ort. Då dör kon. Byborna planerar att undanhålla Hassan att hans ko är död och istället säga att hon har rymt. Hon begravs på torget. Man är rädd att byfånen ska skvallra och man binder honom i en gammal kvarn. När Hassan kommer tillbaka rasar hans värld samman. Kon är hela hans identitet och han bosätter sig i ladugården och börjar äta ur krubban. Hassans sorg är avgrundsdjup. Han sjunker allt djupare i tron att han är en ko. Det spelar ingen roll vad byborna säger, att de erkänner sin lögn. Hassan är onåbar. Man bestämmer sig för att ta honom till sjukhuset i stan. I regn och rusk släpar de honom som ett djur över slätten. Han lyckas fly och löper rakt ut för en sluttning mot sitt eget öde. Kon är en känslig blandning av värme och humor, men också en stark skildring av kollektivets individuella fostran. Socialiseringen. Det yttre hotet. Den inre kontrollen. Fotot är fantastiskt och dramaturgin skarp. Filmen var till stor del finansierad av shahens regim och när de fick se bilden av ett fattigt och underutvecklat Iran så tvingade de filmmakarna att ta med en text som säger att det som inträffar i filmen hände långt innan den nuvarande regimen kom till makten.