Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.
Kommentar: Zoologisk skräck! Samma regissör, Jacques Tourneur, och fotograf, Nicholas Musuraca, som i den senaste filmen vi såg, Skuggor Ur Det Förflutna. I Rovdjurskvinnan serveras vi serbiska mamelucker, pantera negro, högklackad förföljelse, hypnotisk psykiatri, nedskrämd kanariefågel, tyst telefonterror och klösande svartsjuka. Angenäm längd, det vill säga ganska kort, och en hel del riktigt snygga scener - exempelvis förföljelsen där högklackeklattret försvinner mellan punktbelysningen och överraskningsgreppet ”The Lewton Bus” stånkar in från höger, och självfallet i badhuset med de vågande takskuggorna. Tassande legendthriller där den icke kattkompatibla Irena (Simone Simon) hittar nyckeln till sitt undermedvetna. Otäckt och krypande, och ännu en film som klarar Bechdeltestet.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Subtil skräck om den serbiska Irena som tror sig härstamma från en grupp häxor som förvandlas till kattdjur när de känner stark lust, svartsjuka eller ilska. Irena blir kär, ihop och gifter sig med Ollie som snabbt lämnar henne för kollegan Alice. I en biroll ser vi en svart panter på central Park Zoo som Irena tycks vara mystiskt besatt av. Allt utvecklas snabbt till ett djuriskt triangeldrama där Irenas oskyldiga och sorgsna framtoning döljer en mystisk hemlighet. Med i leken finns även en psykiater som försöker utnyttja sin position till att få ihop det med Irena vilket han djupt får ångra. Perfekt längd med sina 73 minuter. Inget onödigt innehåll alltså. Pang på. Mjau.
No comments:
Post a Comment