Filmen sågs på Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: "Schwanz kaputt” säger den till Tyskland invandrade marockanen Ali (El Hedi ben Salem) uppgivet när han blir hembjuden på vad som verkar vara rutinuppdrag hos den kvinnliga bartendern. Istället kommer Emmi (Brigitte Mira), en äldre städerska in på etablissemanget för att söka skydd undan regnet. Ali bjuder upp till dans och med brytande fraser och mänsklig värme närmar de sig varandra för att till sist ingå äktenskap. Dock blir Alis längtan efter favoriträtten couscous för stark och han hamnar tillbaka i bingen hos bartendern (kukscen, kukscen) - något som överses med självklarhet av Emmi. Slutet gott allting gott, sånär som på ett magsår.
En stram och fåordig film, med ett bildspråk som genom att befinna sig utanför dörrkarmarna ramar in scenerna; varje rum för sig. I nästan varje rum finns rasism och främlingsfientlighet, men också en intern iskyla; mobbing i trappan och familjesvek.
Salem - som vid 15 års ålder gifte sig och sedermera blev fembarnsfar i Marocko - var vid tiden för inspelningen tillsammans med filmens regissör Reiner Werner Fassbinder, som han träffat på en gaybastuklubb i Paris. Efter ett stormigt uppbrott i relationen åkte Salem i raseri och knivhögg tre personer och dömdes till fängelse där han hängde sig. Bara det skulle ju kunna bli en film.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Redan när jag såg trailern till den här filmen så kändes den speciell. Jag minns att jag skrattade högt då Emmi visade upp Ali för sina barn eller när väninnorna fick känna på den marockanske gästarbetarens muskler. Men skrattet fastnade i halsen. Och nu när jag ser filmen så är det snarare det tafatta och absurda i skådespeleriet som är lustigt. Handlingen i sig är oerhört intressant och Fassbinder skildrar karaktärerna med stor respekt och ödmjukhet. När kameran dröjer vid orörliga ansikten och frysta situationer så går tankarna omedelbart till Kaurismäkis strängt hållna karaktärsspråk. Det kan kännas kyligt och känslokallt men i själva verket är det en otroligt varm film, inte minst i relationen mellan Emmi och Ali. Tematiken känns ständigt aktuell. Kuriosa: Bartendern Barbara som bjuder Ali på "couscous" var Freddie Mercurys partner på 80-talet. Var inte han homosexuell?
No comments:
Post a Comment