Filmen sågs på Youtube av Robert på Residensgränd 19 och Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: Decemberöverenskommelsen Dag 1: Tjeckoslovakiska nya vågen. Den franska nya vågen har vi ju stiftat bekantskap med vid ett flertal tillfällen under det här projektets gång. Och faktiskt med den tjeckoslovakiska också, i form av Miloš Formans Det Brinner Min Sköna, men jag har inte hört om denna våg förrän nu, och då representeras den av den kvinnliga regissören Věra Chytilová.
Det är en enormt underhållande film måste jag säga. Lek med bild, färger, ljud, relationer, tid och rum. Två unga kvinnor ger fan i allt och alla, normer, konventioner och maktförhållanden utmanas och löses upp. Jag tänker att intrycket av den här filmen är att den är ”enkel” eller ”b-filmsaktig”, men när jag studerar den bara lite närmare är det ju en fantastiskt väl genomförd film rent tekniskt och redigeringsmässigt. Det är ju en konst i sig, att få någonting att verka hopvispat med vänsterhanden, när det i själva verket är extremt genomtänkt. Typ som valfri låt av Tom Waits, som jag ser det.
Det är en enormt underhållande film måste jag säga. Lek med bild, färger, ljud, relationer, tid och rum. Två unga kvinnor ger fan i allt och alla, normer, konventioner och maktförhållanden utmanas och löses upp. Jag tänker att intrycket av den här filmen är att den är ”enkel” eller ”b-filmsaktig”, men när jag studerar den bara lite närmare är det ju en fantastiskt väl genomförd film rent tekniskt och redigeringsmässigt. Det är ju en konst i sig, att få någonting att verka hopvispat med vänsterhanden, när det i själva verket är extremt genomtänkt. Typ som valfri låt av Tom Waits, som jag ser det.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Två tjeckiska tonåriga tjejer som båda heter Marie går all in efter att de har konstaterat att världen är ond. De raggar upp äldre män som de sedan dumpar, crashar nattklubbar och middagar, alltid fnittrande och skuttande som bortskämda småflickor. Galna upptåg radas upp som ett psykadeliskt pärlband. Det är en mix mellan Monty Python-fars och Helan och Halvan-trams. Det är saxar, mat och tåg. I en fantastisk scen sitter Marie och Marie och klipper sönder bananer och korvar medan en manlig röst bedyrar sin kärlek. Både sublimt och övertydligt på samma gång. Jag förstår om de provocerar med sina infantila manér men jag måste erkänna att jag gillar dem även om filmen i sig inte ger mig någon större kvalitativ upplevelse. Det var en helt okej start på Decemberöverenskommelsen som innebär en film om dagen under hela december månad. Imorgon blir det undergångsdarama med Den tysta jorden.
No comments:
Post a Comment