Filmen sågs på TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Nope. En av ändå relativt få filmer som jag inte förstår varför den har en plats i boken. Känns som ett slags experiment, kanske en förfilm, filmade repetitioner, vad vet jag. Krystat, händelselöst, smetigt och utdraget. Kändistätt dock, vilket ju egentligen bara gör saken värre. Det enda jag kan hoppas på är att det är samma sak som med några andra filmer vi sett tidigare - när jag ser om den (om jag ser om den) så visar det sig att jag har missat hela grejen och plötsligt strålar den fram i all sin genialitet, välter omkull mig, gräver sig igenom mitt arroganta motstånd och sköljer sin djuphavsfiskerom över mitt utsvultna sinne.
Jimmys betyg: 2-
Kommentar: Å, det skulle kunna vara så bra. Den har liksom alla förutsättningar för att vara det. Det gamla kompisgänget som strålar samman när en vän ska begravas. Det idealistiska 60-talet som bytts och bryts mot ett materialistiskt 80-tal. Och under helgen tillsammans så väcks både gamla och nya känslor till liv. Det är ju sånt här jag gillar. Lite generationsfilm, lite kammarspel. Men de lyckas verkligen sabba nästan allting. Trots en väldigt namnkunnig ensemble. Det är dålig dialog, överspelat skådespeleri, tråkig handling. Den saknar näst intill konflikt och trampar mest vatten. Så varför får den inte ett lägre betyg då? Dels för att det trots allt finns något intressant i filmens manus som man inte tar vara på, och dels för det effektfulla i att all musik som spelas genom filmen är 60-talshits, både diegetisk och icke-diegetisk. The Big Chill ger mig mest obehagsrysningar. Gör om och gör rätt skulle jag vilja säga till alla inblandade.
No comments:
Post a Comment