Filmen sågs på Netflix hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Särskilt i början är redigeringen och dramaturgin strålande. Spänning i livet kopplas med spänning inför ett trepoängsskott; sitter det eller inte? Det blir nästan nagelbitarfeeling. Och det är en intressant historia rakt igenom. Uppgång och fall, skador och familjetrassel. Men det är för långt, det blir som en förlängningsperiod som följs av ännu en. Lite samma mönster, inget lag vågar riktigt sticka ut, man kör på samma taktik, samma spelupplägg. Till slut vill publiken ha action, vad som helst nu, men kom igen. Och då slutar filmen ganska abrupt tycker jag, med en hel massa epilogtext. Filmen skulle från början varit en halvtimme, men blev nästan tre timmar. Kanske skulle det passat med två timmar och under en period av sju år, så att berättelsen fått ett hyggligt slut?
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Det som från början skulle bli en 30 minuters dokumentär slutade med fem års filmande och 250 timmars material. Resultatet blev en nästan tretimmars lång basketdröm. Arthur Agee och William Gates är två unga afroamerikanska killar i Chicago som drömmer om NBA. De plockas upp av en talangscout och flyttas till en skola med helt annan socioekonomisk status än de är vana vid, St. Josephs High. Kraven är hårda och förväntningarna höga, inte bara från den gapige tränaren Pingatore utan också från pojkarnas familjer. Pojkarna splittras när en av dem flyttas tillbaka till sin gamla skola men vi får följa deras parallella utveckling genom hela high school - freshmen year, sophomore year och junior year. Filmen utvecklar sig till en skildring av både klass och etnicitet och vi får se familjer som brottas med ekonomiska svårigheter och kamrater som, påverkade av sitt ursprung, faller igenom systemet. Förutom pojkarna så är nog ena farsan den som ger mest liv och spänning åt filmen. Från en knarkande hustrumisshandlare till en nyfrälst kyrkosångare men hela tiden stöttande av sonens basketintresse. En konstig men underhållande figur. Hoop Dreams är en bra film men regissören Steve James borde nog ha dödat några fler älsklingar. Den är på tok för lång. Nåväl, en annan långkörare som är med i boken är den nio och en halv timma långa Shoah som tog tio år att göra. Men den ska vi sen annan gång.
No comments:
Post a Comment