Filmen sågs på Sjuan/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Bra manusidé; följa ett kompisgäng under några år på högtidsstunder där det finns utrymme för både tillknäppt formalitet vid altaret och uppknäppta skjortor på efterfester. Feel good, skratt och nervöst stammande förfrågningar. Hugh Grant är verkligen förvirrad, ända till slutet, in i kaklet, försenad och förvirrad. Om Grant känns en smula seg och två smulor tillgjord kapar Rowan Atkinson showen som den svettpärlenervöse prästen som ska viga ett par för första gången. Mr Bean, det går inte att tänka på något annat än Mr Bean, men lite mer lågmält, perfekt avvägt. Andie MacDowell vet man ju inte var man har någon gång, och hon levererar det absolut värsta ögonblicket i filmen när hon i slutkysscenen säger något i stil med "har det slutat regna?". Scenen jag såg fram emot mest är den på begravningen när John Hannah reciterar dikten Funeral Blues av den brittiskamerikanske poeten W. H. Auden. Jag mindes den som mycket starkare än idag, men den håller fortfarande bra klass. Överlag tyckte jag att filmen var mer smetig och utdragen än jag mindes den från förr om åren.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Klassisk 90-tals romcom. Trevlig film. Charmigt underhållande. På en feel good-skala mellan 1 och 10 så hamnar den på en 11. Fullständigt ofarlig. Intressanta karaktärer men inget övertygande skådespeleri direkt. Hugh Grant gör sin grej. Andie MacDowell är mysigt svår. John Hannah deklamerar med skotsk brytning. Simon Callow är frodig. Kristin Scott Thomas är förvirrad. Rowan Atkinson är rolig. På riktigt. Jag gillar den.
No comments:
Post a Comment