Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Mollstämd, gråblå och istidshård. Efter romanen The Pianist av Władysław Szpilman. Boken gavs ut första gången 1945 eller 1946 beroende på vem man frågar - då med namnet En stads död.
Adrien Brody är juden Szpilman, som genom lyckosamma sammanträffanden lyckas undkomma tyskarnas vapenpipor ett flertal gånger. Under hela världskriget håller han sig flytande och levande även om det är nära ögat flera gånger. Kontakter utnyttjas, ruiner får tjäna som gömställen och kosten består av den lilla mängd mat han hittar i övergivna köksskåp och bröd som han vid spridda tillfällen får levererat till sig av olika hjärtevänner. De olika scenerna som gestaltar tyskarnas grymhet i form av rullstolsnedkastning från balkong, slumpmässiga nackskott, uppradade avrättningar och lismande leenden i alla dessa situationer är givetvis otäcka och de första gångerna får jag ett ansiktsuttryck liknande det som när jag sniffar ammoniak, men ganska snart blir jag avtrubbad och kan till slut tycka att just det greppet används för många gånger i filmen. Det är en oerhört mörk historia, men den har sina ljuspunkter i form av Szpilmans intensivt glödande livskamp, hjälpsamheten från de omkring honom, och den tyske soldaten som hjälper honom på slutet. Gränsöverskridande medlidande. Närbilderna på pianohänderna visar den polske pianisten Janusz Olejniczaks fingerfärdighet. Det får mig att tänka på Den Sköna Satmaran.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Det har gjorts en hel del filmer om andra världskriget, förintelsen och nazisternas grymhet. The Pianist måste nog vara en av de allra starkaste. Jag minns inte särskilt mycket från första gången jag såg filmen. Det var mest känslan som satt kvar. En jobbig, tryckande, illamående känsla. När jag nu ser filmen för andra gången, snart tio år senare, så återkommer minnet. Känslorna däremot bleknar en aning. Visst är det en tung film med otäcka och starka scener men det blir ganska snabbt avtrubbat. Polanski drar nazisternas sadism ett varv för mycket så det blir för övertydligt, för mycket. Adrien Brody gör däremot en hedervärd insats som spelmannen Szpilman, som lyckas undkomma nazisterna med en marginal så liten att den nästan känns omöjlig. Overklig. The Pianist är en viktig film. Den är värd sina priser och platsen i boken är fullständigt given.
No comments:
Post a Comment