Filmen sågs på Triart hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Bara bröst och gudsfruktan. Varningsklockemusiken varje gång vi ser byfånen slutar i en för historien ganska ovidkommande eldsvåda. Det var alltså det som blev frukten av all plantering? Och kärleken, den för de utomstående så obekväma, men för de inblandade så bitterljuvt gräsmatteskön. Nakenbad och det klassiska axelgreppet när en man verkligen menar allvar med sin kvinna. Och all vass, hur mycket vass som helst i den här filmen. Särskilt i slutscenen - som ju är finfin. Vass överallt.
Fick som första svenska film Guldbjörnen i Berlin 1952. Grattis!
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Begreppet den svenska synden myntades på 50-talet och det verkar som att de flesta är överens om att regissören Arne Mattsson hade nåt med saken att göra. För att inte tala om Ulla Jacobsson som friskt vågat blottar brösten för Folke Lundqvist. Det händer långt in i filmen, närmare slutet, och det är konstigt men på något märkligt sätt sitter jag och väntar på det. Sen bara jaha. Det var det. Hon visade brösten en sommar. En internationell skandal. Eller succé. Vad vet jag. Den nybakade, friska och käcka studenten Göran från stan tillbringar en sommar hos sin farbror på landet. Där träffar han den svåra och deprimerade Kerstin, 17 år men säger att hon är 14 för att han inte ska göra några närmanden. Min tolkning. Hon är nämligen hårt hållen och strängt övervakad av den dömande prästen i byn. Filmen börjar vid en begravning och det är uppenbart vem som har dött. Sedan berättas den i en lång tillbakablick för att åter sluta vid begravningen och farbrorns tal om att "Störst av allt kärleken". Massor av klichéer men det är ändå en fin film.
No comments:
Post a Comment