Nr 469: Granatäpplets Färg

Originaltitel: Սայաթ-Նովա, Sayat-Nova (1968) IMDb Wikipedia

Filmn sågs på Triart hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 3-

Kommentar: Parajanovs andra och sista film i boken. Ett slags stillsamt fyrverkeri av bilder som ska berätta någonting om den armeniske 1700-talsmusikern och poeten Sajat-Nova, eller Harutiun Sajatian som var hans namn utanför scenerna. Uppdelad i kapitel; Poetens födelse, Poeten går i kloster, Poeten dör och så vidare. Skådespelerskan Sofiko Chiaureli, gör inte mindre än sex olika roller, både manliga och kvinnliga. Det var inget jag märkte förrän vid eftertexterna kan jag villigt medge. Känner mig en stor smula off side vid den här titten. Kanske skulle man läsa på om Sajat-Nova och se den igen? Den säger mig faktiskt inte så jättemycket nu, även om det är fullt av intressanta bildkompositioner.

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: Sergej Paradjanovs färgstarka komposition över den armeniske poeten Sayat Nova. En symbolkaskad var det någon som sa. Pretentiös sa någon annan. Fasta kamerapositioner gör att scenerna liknar tavlor. Eller performancekonst. De fristående kapitlen delas av med stumfilmsskyltar. Ingen dialog, små rörelser. Paradjanov har själv sagt att inte ens armenierna förstår filmen. De ser den för att de måste. Ja, ungefär som vi då.