Nr 402: Kvinna Utan Samvete

Originaltitel: Double Indemnity (1944) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Billy Wilder igen. Manus och regi. Han växer och växer, den där Wilder. I tidigare filmer som Sunset Boulevard och I Hetaste Laget har vi fått se noir och komedi på hög nivå. Nu var det dags för noir igen, och det är skuggade hattar, cigarrer och cigaretter, pistoler och regn, hemliga möten och infiltrerande misstänksamhet som bubblar upp och kokar över. Försäkringsplanering, riggat mord och trippelspel bakom alla ryggar. Och spindeln i nätet; en underskön kvinna med vristkedja. Och 40-50-talssignumet: mannen tar ett ordentligt hårt tag kring kvinnans axlar innan de förenas i en snedhuvudkyss med ihopknupna läppar.
I början berättas slutet och i återblickar följer man historiens in -och utveckling. Det känns som en bra indikation - om man redan från början vet hur det ska gå men ändå tycker filmen är bra, då är det något som gjorts rätt. Just diktafonandet genom filmen påminner om Sean Penns film Milk. Sju Oscarsnomineringar utan vinst.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Försäkringsagenten Walter Neff (Fred MacMurray) förälskar sig i Phyllis Dietrichson (Barbara Stanwyck), en femme fatale som lyckas övertyga honom att delta i mordet på hennes make. Grundhistorien är lika enkel som delikat och vi har sett den tidigare i Het Puls. Vid sidan av, i en utmärkt biroll, står Neffs chef och vän Keyes (Edward G. Robinson) som med stort engagemang tar sig an fallet och går in för att bevisa Dietrichsons skuld. Förhållandet mellan Dietrichson och Neff blir alltmer ansträngt och ett mord blir plötsligt ett till. Och ett till. Och det är där ungefär som filmen börjar. Och slutar. Det här är en fin noir med tempo och spänning rakt igenom. Boken lyfter särskilt fram relationen mellan Neff och Keyes som något unikt i film från den här tiden. Jag håller med. Manlig vänskap i känsliga ögonblick var nog inte vardagsmat  på 40-talet.