Nr 338: Avlyssningen

Originaltitel: The Conversation (1974) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Hoppla Coppola, en lysande liten avlyssningshistoria off the cuff. Gene Hackman gör en obehagligt behaglig introvert och reserverad Harry Caul - en frilansande avlyssningsguru som hamnar i trångmål när han börjar med efterforskningar kring det par han nyss övervakat på Union Square i San Fransisco. Bandinspelningar vrängs hit och dit, spolas fram och tillbaka, hamnar i orätta och rätta händer och klipps snyggt ihop till en kittlande sluttwist. En still -och långsam liten utflykt i avlyssningens värld, fint ackompanjerad av Cauls saxofonsolon. Slutscenerna med jakten på dolda mikrofoner i den egna lägenheten är en perfekt avslutning.
I en annan roll ser vi en ung Harrison Ford minsann och visst är John Cazale med - mannen som spelade i endast fem filmer, men alla fem filmerna är med i boken och alla fem filmerna blev Oscarnominerade för bästa film. De filmer med Cazale som vi sett hittills, förutom Avlyssningen, är En satans eftermiddag och Deer Hunter.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Coppolas film hade premiär samtidigt som Watergateskandalen rullades upp och gjorde allmänheten mer medveten om avlyssning som maktmissbruk. Filmen är dock en voyeuristisk och lågmäld thriller om Harry Caul (Gene Hackman), en ensam, blyg och paranoid övervakningsexpert som i ett försök att göra en god gärning dras in i en tragedi där han inte längre kan lita på sina ögon och öron. Tyvärr tappar Avlyssningen alldeles för mycket fart i början och det blir en alldeles för lång uppförsbacke att ta igen. Själva avlyssningen är dock effektfull och bandet som spelas upp gång på gång under filmen är definitivt en stämningshöjare. Andra halvan av filmen bjuder på både spänning och överraskningsmoment och slutet är definitivt uppe och nosar i den högre betygsskalan. Tyvärr känns filmen lite för omständlig för att jag ska kunna ge den ett högre betyg.