Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.
Roberts betyg: 3Kommentar: Mycket fint samspel mellan Redford och Hoffman. Trovärdig dialog, även om jag inte hänger med i svängarna - men just därför känns den trovärdig. I likhet med JFK gör inte den här filmen att jag blir klokare på vad som hände där i Washington. Jag får känslan av att Redford och Hoffman är nåt stort på spåren, men det kunde lika gärna vara en enögd katt for all I care. Oerhört mycket antecknande, spånande, refuserande och iniväggengående. Jag ser framför mig Forrest Gump och scenen när han upptäcker inbrottet. Jag ser hur jag fnissar till som alla andra förmodligen gör. Men vad fnissar jag åt? Ett enormt kollektivt spratt som liksom ligger där i bakre medvetandet, direkt från historieboken i årskurs sju. Och kanske är det så med den här filmen att den är just så trovärdig att den inte riktigt passar in i mallen för hur en sensationsdeckare ska vara - lite mer lättsmält och med enklare, tydligare spår. Det har jag lärt mig, och det borde Nixon också ha tänkt på.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Watergateskandalen. Robert Redford och Dustin Hoffman spelar de unga och ivriga journalisterna Woodward och Bernstein som, med viss hjälp av den mystiske Deep Throat, avslöjade den politiska skandal som fick självaste president Nixon att avgå. Det är en kamp mot både klockan och de säkerhetspolitiska instanserna som försöker sätta käppar i hjulet för de envisa reportrarna. Det är ett schysst tempo och intrigen är välkryddad men det är ändå de hårfagra Redford och Hoffman som tillsammans är den största behållningen. Det här är ett drama som ger den undersökande journalistiken ett ansikte men jag fattar fortfarande inte vad Watergateskandalen egentligen handlade om.
No comments:
Post a Comment