Filmen sågs på internet på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.
Roberts betyg: 3Kommentar: En hallis-noir med talande skrivmaskiner, insektsporr och agentförvirring. Peter Weller (mer känd som RoboCop) är Bill Lee, en pulverdrogande insektsutrotare som dras in i nån slags spionhärva där navet är Interzone. Nordafrika, utsöndrande tentakler, abstinensbesvär och Kafkarytmer.
Den klurige Ian Holm som vi såg senast i Ljuva morgondag ger ett exempel på hur repliker talas in i efterhand
Även om filmen inte tilltalar mig särskilt anser jag ändå att den verkligen platsar i boken.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Det känns inte alldeles enkelt att betygsätta den här filmen och trean är snarare ett resultat av en blygsam kompromiss än ett faktiskt omdöme. För den här filmen blir jag tamejfan inte klok på. Ena stunden tänker jag att den är både djärv och nyskapande för att i nästa ögonblick provoceras av David Cronenbergs medvetna sätt att förvirra åskådaren. Att säga att Den Nakna Lunchen bygger på William S. Burroughs roman med samma namn är både sant och falskt. I själva verket blandar Cronenberg friskt från flera av Burroughs böcker likväl som från författarens eget liv. Den Willhelm Tell-inspirerade dödsleken är till exempel hämtad rakt av från Burroughs dödsskjutning av sin egen hustru. Peter Weller speler Bill Lee (för övrigt en av Burroughs pseudonymer), en insektsutrotare som drogar på sitt eget insektsmedel. Det leder till ett slags hallucinatoriskt spionäventyr i film noir-stil där talande skrivmaskiner och gigantiska insekter varken överraskar eller skrämmer utan bara förbryllar. Den jazziga filmmusiken och det kväljande fotot är klockrena ingredienser.
No comments:
Post a Comment