Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i kamera Roberto på Villa Val Lemme, Italien.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Ohoj romare! Det är oklanderligt, snyggt, svulstigt, pampigt, välgjort, onelineigt. Och ganska trist. Alla dessa svärdhugg och vinande yxor. Lite som att lyssna på Malmsteen lira gitarr; imponerande ett litet tag, men sen börjar intresset flacka. I likhet med den som gillar snabba fingrar och lyssnar på Malmsteen är det förmodligen en halvvåt dröm för den filmtekniskt intresserade att kolla på Gladiator. Jag går inte igång särdeles på det. Och historien är vad den är. Jag har inga som helst problem med att saker och ting inte stämmer med den "verkliga" historien. För mig är Gladiator vardagsflykt när den är som bäst. Men om jag möter Maximus i livet efter detta ska han få bjuda på en rejäl bägare med vin som tack för att jag såg den här rullen innan jag dog.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Inledningsscenen med det svulstiga slaget mot de germanska barbarerna lägger tonen. En av de första replikerna general Maximus (Russel Crowe) droppar planterar hela filmens genomgående tema: "People should know when they're conquered." "Would you, Quintus? Would I?" Sen brakar det lös. Kejsare Commodus (Joaquin Phoenix) tvingar Maximus i exil och mördar hans familj, Maximus tränas upp i fångenskap till gladiator och svär att hämnas. Commodus syster Lucilla (Connie Nielsen) som han har en incestuös förkärlek till är även Maximus ungdomskärlek. Där har ni historien. Upplagt för diverse komplikationer naturligtvis. Ridley Scott bygger ett storslaget äventyr, både till form och innehåll, en majestätisk hjältesaga med den senaste tekniken. Skådespelarprestationerna är klart godkända, särskilt Phoenix. Tempot är högt och skarpt. Ändå blir det inte särskilt intressant. Nästan lite för felfritt. Ridley vet definitivt inte när det är dags att ge upp.
No comments:
Post a Comment