Originaltitel: Rear Window (1954) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet i Jaktsalen på Villa val Lemme i Italien.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Nu hädar jag väl, men jag tycker inte den är så djävla bra som det står på många ställen. Jag förstår ju det anmärkningsvärda i att begränsa miljön - precis som i Repet - och visst är det en kolossalt genomtänkt film, men jag tycker resultatet känns lite för pussligt. Dels tycker jag att det är alltför mycket utläggningar och diskussioner mellan Lisa och Jeff; filmen tappar fart ibland. Dels blev jag uppriktigt besviken på slutet. Jag hade väntat mig en knorr al dente magnifico, men ut i sanden rann en upplösning som kändes väldigt paff. Jag tycker mycket om greppet; att utgå från en rörelsehindrad man och snabbt göra åskådaren till tjuvtittare. Nyfikenheten; vad sysslar de andra med? Alla små lådor på andra sidan gården med relationer i olika stadier - allt från nyförälskade till dödsuttråkade via ensamhet och storbjudningar. Vilken av alla lådor vill Jeff befinna sig i? Uppenbarligen inte den han sitter i, eftersom han är minst sagt tvär och tjurig mot den överälskande Lisa som kommer på självinbjudna besök och vill sova över. Och varför viskar Jeff i hela sista telefonsamtalet till sin polare krimaren? Och hur kan Thorwalds fru vara invalid när hon är uppe och går i en scen? Och hur kan Thorwald finnas i telefonkatalogen om han bara har hyrt lägenheten i ett halvår? Och hur kan det komma sig att Jeff har olika paket med blixtar i knät i olika klipp? Och varför går Thorwald på blixttricket fyra gånger? Äsch, krimskrams jag vet. En imponerande grej är annars att det bara är "pålagd" musik till för- och eftertexterna. Allt annat kommer från "gården", radio, piano, sång. Dessutom tror jag Affe är den man som står inne hos pianokillen vid ett tillfälle.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Att döma av Roberts frågor så kan man lätt få uppfattningen om att Fönstret åt gården är full av blunders, uppenbara missar som antingen betyder att scriptan var full, om ens närvarande, eller att filmen är ett slarvigt hastverk. Det är den naturligtvis inte. Jag vågar nog säga att de missar som nämns endast upptäcks om filmen i övrigt saknar driv eller har en ointressant story. Jag håller med om att filmen på sina ställen haltar en aning men det vägs upp av de oerhört spännande panoreringarna och en filmidé som på ett delikat sätt gör åskådaren till medskapare. Den voyeuristiska känslan som Affe vaggar in åskådaren i är både obekväm och kittlande på samma gång. Den här filmen, i likhet med andra vi har sett, Linje Lusta, Vem är rädd för Virginia Wolff? eller Repet för att nämna några, kokar ner verkligheten och skalar av miljön till ett slags dockskåpsteater. När det funkar är det fantastiskt. Fönstret åt gården funkar dessvärre bara ibland. Lägger man till det tafatta jaha-slutet så måste betyget pressas ner under 4-strecket. Tyvärr, för den har större potential än så.
Filmen sågs på internet i Jaktsalen på Villa val Lemme i Italien.
Roberts betyg: 3+Kommentar: Nu hädar jag väl, men jag tycker inte den är så djävla bra som det står på många ställen. Jag förstår ju det anmärkningsvärda i att begränsa miljön - precis som i Repet - och visst är det en kolossalt genomtänkt film, men jag tycker resultatet känns lite för pussligt. Dels tycker jag att det är alltför mycket utläggningar och diskussioner mellan Lisa och Jeff; filmen tappar fart ibland. Dels blev jag uppriktigt besviken på slutet. Jag hade väntat mig en knorr al dente magnifico, men ut i sanden rann en upplösning som kändes väldigt paff. Jag tycker mycket om greppet; att utgå från en rörelsehindrad man och snabbt göra åskådaren till tjuvtittare. Nyfikenheten; vad sysslar de andra med? Alla små lådor på andra sidan gården med relationer i olika stadier - allt från nyförälskade till dödsuttråkade via ensamhet och storbjudningar. Vilken av alla lådor vill Jeff befinna sig i? Uppenbarligen inte den han sitter i, eftersom han är minst sagt tvär och tjurig mot den överälskande Lisa som kommer på självinbjudna besök och vill sova över. Och varför viskar Jeff i hela sista telefonsamtalet till sin polare krimaren? Och hur kan Thorwalds fru vara invalid när hon är uppe och går i en scen? Och hur kan Thorwald finnas i telefonkatalogen om han bara har hyrt lägenheten i ett halvår? Och hur kan det komma sig att Jeff har olika paket med blixtar i knät i olika klipp? Och varför går Thorwald på blixttricket fyra gånger? Äsch, krimskrams jag vet. En imponerande grej är annars att det bara är "pålagd" musik till för- och eftertexterna. Allt annat kommer från "gården", radio, piano, sång. Dessutom tror jag Affe är den man som står inne hos pianokillen vid ett tillfälle.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Att döma av Roberts frågor så kan man lätt få uppfattningen om att Fönstret åt gården är full av blunders, uppenbara missar som antingen betyder att scriptan var full, om ens närvarande, eller att filmen är ett slarvigt hastverk. Det är den naturligtvis inte. Jag vågar nog säga att de missar som nämns endast upptäcks om filmen i övrigt saknar driv eller har en ointressant story. Jag håller med om att filmen på sina ställen haltar en aning men det vägs upp av de oerhört spännande panoreringarna och en filmidé som på ett delikat sätt gör åskådaren till medskapare. Den voyeuristiska känslan som Affe vaggar in åskådaren i är både obekväm och kittlande på samma gång. Den här filmen, i likhet med andra vi har sett, Linje Lusta, Vem är rädd för Virginia Wolff? eller Repet för att nämna några, kokar ner verkligheten och skalar av miljön till ett slags dockskåpsteater. När det funkar är det fantastiskt. Fönstret åt gården funkar dessvärre bara ibland. Lägger man till det tafatta jaha-slutet så måste betyget pressas ner under 4-strecket. Tyvärr, för den har större potential än så.
No comments:
Post a Comment