Nr 190: De Hänsynslösa

Originaltitel: Reservoir Dogs (1992) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Vasaplatsen 7A i Göteborg.

Roberts betyg: 4-

Kommentar: Rundabordsöppning, förtexter och pang in i bilen med blod och stress. Knappt 20 minuter in i filmen kommer ett mycket blygsamt Wilhelmskrik, men ett skrik är ett skrik är ett skrik. Kostymdraperade män med olika färgnamn bollas in och ut ur handlingen. Vem är det egentligen som har golat? Slutet på scenen på toaletten med Mr Orange och poliserna är grym med den långsamma handfläkten och schäfertungan. Likaså the shoot out mellan Mr White, Joe och Eddie. Själva örontortyren är väl barnmat, men i efterhand har sminket gjort ett fantastiskt jobb. Jag gillar att man direkt efter avkapningen inte får se högra sidan av polisens huvud i en bild bakifrån. Då trodde jag att just det var knepet - att man inte skulle få se mer. Fel hade jag. Att självaste Wes Craven ska ha lämnat biosalongen just under öronpartiet under en visning på en filmfestival i Barcelona låter märkligt. Säkert ett PR-trick. Reservoir dogs är ett icke-linjärt pussel som läggs i icke-realtid, med väldoserade flashbacks och välmående slow motionsekvenser. Till slut ligger motivet blottlagt på en blodspegel utan att ha visat en enda bildruta av själva rånet. Mycket fint. Dock kan jag tycka att en hel del scener drar ut på sig väldeles för mycket. Saker förklaras lite väl förstoringsglasaktigt och ibland nosar teatern på dörren till magasinet. Men vilken debut - om man nu kan kalla det debut.

Jimmys betyg: 5-

Kommentar: Sällskapet samlas. Alla får täcknamn, mr White, mr Brown, mr Blue, mr Orange, mr Blonde och mr Pink, för att inte kunna tjalla på varandra. Men något går fel. Tarantino lägger ribban för sin kommande filmkarriär. Listig intrig, skickligt skådespeleri, minnesvärda repliker, utsökt soundtrack. Varje ingrediens noga utvald och placerad. Dialogen står stadigt i centrum redan från första scenen. De ständiga referenserna till populärkultur. Berättartekniskt pussel. Ett grepp som numera är vardag i filmbranschen. De Hänsynslösa är modern kriminalgåta, våldsam, hänsynslös och säregen. Filmen är ett manligt prisma, sprucket och avslöjande. En genusstudie med humor som avväpnare. Ett slut lika överraskande som oundvikligt. Tarantino debuterar med briljans.