Nr 167: Hajen

Originaltitel: Jaws (1975) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 4

Kommentar: På väldigt kort tid får man i början på ett väldigt snyggt sätt väldigt mycket information; försommar i amerikansk småstad vid havet som övar inför nationaldagsfirandet, ny polischef, gammal borgmästare och nakenpartajande ungdomar som nattbadar. Och en haj då ja. En enorm vithaj.
Ledmotivet är där (John Williams), undervattensbilderna är där, vattenytsbrytningsbilderna är där och plasken och skriken är där. Småstaden skräms upp ur havet, upp på stranden, men när borgmästaren vill ha in sommarskörden av dollars lockas turisterna långsamt ner i vattnet igen. Och då är han där, hajen Bruce (efter Spielbergs advokat), och han hugger och sliter och skakar och vrider. Efter att inte ens borgmästaren kan blunda längre skickas en expedition - bestående av en gammal lokal stålfiskare till sjöbjörn - Quinn, en snubbe från Havsforskningsinstitutet (som också måste vara världens i särklass skickligaste obducent) och den vattenrädda polischefen - ut till havs i jägarbåten Orca (Späckhuggare, efter vithajens enda naturliga fiende) för att hitta och döda Bruce. Med hjälp av harpuner, flyttunnor, spett och en pistol lyckas de såra men också reta upp Bruce, som till sist blir så grinig att han hoppar upp i båten och käkar upp Quinn. Medan obducenten gömmer sig på botten av havet lyckas polischefen trycka in en lufttank i munnen på Bruce och sedan skjuta sönder den så att hela skiten flyger i luften. Sen bensparkspaddlar chefen och obducenten hemåt i det numera ofarliga vattnet.
Den scen jag skrämdes mest av - när liket av en fiskare tittar fram genom ett skrovhål under vattnet - lades till i manus i efterhand när Spielberg hungrade efter en skrikscen till. Bra gjort Steve. Annars är det såklart musiken och det faktum att man inte ser hajen alls i början (men mycket mer senare än vad jag trodde) som bygger upp spänningen. En fiffig grej till är att de gula tunnorna som skjutits fast i hajen indikerar på att den simmar omkring runt båten, utan att man ser den. Hitchcockst, och det håller jag med om. Och tydligen ett resultat av att det inte gick att lita på de tre mekaniska hajar som byggts för filmen. Första vattentestet med den stora färdiga hajen slutade med att den sjönk till botten och fick bärgas av dykare. Hajen är en riktig klassiker som absolut förtjänar sin plats i boken.

Jimmys betyg: 4

Kommentar: Amity Island är en amerikansk kuststad som lever på sina sommargäster. Vad den lilla orten minst av allt behöver är en mördarhaj som tar en nattbaderska istället för en nattmacka. Den nytillsatte polischefen fattar vad som är på väg att hända, varnar borgmästaren som vägrar stänga stranden, får stöd av en havsforskare och en luttrad sjöbjörn som tillsammans ger sig ut på jakt efter... tam-tam, tam-tam, tam-tam... HAJEN! Den oförglömliga musiken av John Williams måste vara det mest välkomponerade soundtracket någonsin. Alla kan nynna det och i kombination med krypande undervattensbilder och nagelbitande glimtar av monstret så är det närmast perfekt. Spielberg spelar väl på vår rädsla för det okända och har gjort en historia som är tämligen tafatt men ändå har alla de rätta ingredienserna för en bra och spännande underhållningsfilm.