Nr 147: Det Brinner, Min Sköna!

Originaltitel: Hoří, má panenko (1967) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Formans första färgrulle. Skönt brun; ölsejdlar, cigaretter och inrökta brandkårskostymer. Yxskaftregler och paragrafer som inte följs. En torrlagd skönhetstävling, men inte är väl deltagarna fula som stryk som det står på baksidan? Det måste väl finnas värre kvinnor än så även i den delen av världen? Blåsorkestern spelar Beatles-låt. Sista maten på prisbordet stjäls när ljuset släcks för att den som stulit maten tidigare ska kunna lägga tillbaka den. De enda utomhusscenerna är när det börjar brinna i ett närliggande hus, de osläckbara flammorna i den svarta öststatsnatten, till slut bara ruiner kvar, men sängen räddas ut. En regimkritik hävdar alla utom Forman som säger att det inte finns några dolda budskap överhuvudtaget i filmen. Han har aldrig kunnat ljuga, gamle Mille.

Jimmys betyg: 3

Kommentar: Året är 1967. Platsen är en liten by i det statskommunistiska Tjeckoslovakien. Byns brandmän ställer till med kalas och på programmet står ett lotteri med eftertraktade matvaror på prisbordet, ceremonin för en pensionerad brandchef samt en skönhetstävling. Hela kalaset urartar naturligtvis och toppas med en brand som de berusade brandmännen så klart misslyckas med att släcka. Milos Formans succéfilm, som av de flesta förståsigpåare är en allegori över hur den kommunistiska regimen underminerar både moral och ett civiliserat beteende, blev regissörens one-way-ticket to the west. Forman själv förnekar att han gjort en regimkritisk film och jag vet inte hur intressant det egentligen är. För mig doftar hela spektaklet en sömngångaraktig och lite småfull öststatsbuskis. Det är smålustigt ibland och emellanåt lysande men för det mesta inte särskilt mycket att sätta på prisbordet.