Nr 133: The Passion Of The Christ

Originaltitel: The Passion Of The Christ (2004) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD av Jimmy hos Therese på Genvägen 56 A i Östersund och av Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.

Roberts betyg: 3

Kommentar: Från blått till gult via vitt. Vissa väldigt fina scener, några i slow motion. Tycker bra om insticket från barndomen när Maria under korståget kommer fram och tar honom i famnen. Minnen från Bulgakovs Mästaren och Margarita - samma situationer, liknande fraser, "vad är sanning?", frigivningen av Barabbas. Varje scen efter 30 minuter känns som det är den sista innan upplösningen. Inget av rappen svider lika mycket i mig som det i Rivierans guldgossar. Hur många gånger ska Jesus slås omkull? Snacka om urvattnad effekt. Men filmen får mig att inse att jag knappt vet någonting om vad den handlar om, och den gör mig lite sugen på att ta reda på mer. Men det kommer jag nog inte göra. Den känns liksom inte viktig alls på det sättet.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Väldigt mycket bättre än första gången jag såg den. Vad tycker jag om jag ser den igen? Mel Gibson gör ett personligt statement, ett uttryck för sin egen trosövertygelse, en subjektiv och helt okritisk skildring av de sista 12 timmarna i Jesus liv. Men han gör det bra. Det måste erkännas. Kan man sin kristendomskunskap presenteras här inte mycket nytt men Gibson drar åt tumskruvarna några varv extra och det är inte helt klart varför han måste göra de två timmarna till ett blodbad långt mer våldsammare än hans förra film som regissör, Braveheart. Intressant är att all dialog är på arameiska, latin och hebreiska, de språk som talades i det här området under den här tidsperioden. Inget angloamerikanskt tjafs här inte. Filmen är en av de mest framgångsrika independentfilmerna någonsin men hur oberoende är den egentligen?