Nr 109: Blue Velvet

Originaltitel: Blue Velvet (1986) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Södra Allégatan 2 A i Göteborg.

Roberts betyg: 2+

Kommentar: Jeffrey Beaumont (Kyle MacLachlan - som senare spelade agent Cooper i Twin Peaks) är en kille som gillar mysterier. När han hittar ett avhugget människoöra på en äng börjar han efter kontakt med polisen göra egna efterforskningar. Hans nyfikenhet tar honom till lägenhet 710 på Lincoln Street där Dorothy Vallens (Isabella Rossellini) bor. Hon får besök av Frank Booth (Dennis Hopper) som går igång på syrgas, blå sammet och våld. Ett kidnappningsdrama med naturliga ingredienser som knark och utpressning rullas upp. Jeffrey är till en början väldigt noga med att behandla Dorothy med mild hand, men efter att ha hittat Bob från Twin Peaks i sig slår han sin älskarinna tills blodet rinner över tänder och läppar. Nå, allt ordnar sig till slut, och den amerikanska småstadsidyllen breder återigen ut sig och kväver effektivt den underjordiskt våldsamma surrealismen som verkar bo i var och en av oss.
Blue Velvet känns mest obekväm och jobbig, men tyvärr inte så intressant. För många och långa scener; litet täthet hade hjälpt den över trestrecket. Pluset på tvåan kommer av de sista tio minuterna och speciellt av den Gule mannen som står blödande död i rummet med en sprakande walkie talkie i kostymfickan. Apropå tvillingtoppar gör Jack Nance (Pete Martell i Twin Peaks) rollen som Paul, som verkligen känns malplacerad. Nej, det här är inte alls nån favorit när det kommer till Lynch. Bästa repliken väser Frank Booth fram ganska tidigt i filmen: "Bebisen vill knulla". Så enkelt kan det vara.

Jimmys betyg: 3

Kommentar: Blue Velvet är en egendomlig och obehaglig thriller med inslag av film noir. Den är nästan drömlik på en typiskt Lynchskt vis. Känslan av att inte veta vad som egentligen pågår och hur saker och ting verkligen förhåller sig är ständigt påtaglig. Det lyfter filmen. Den omdiskuterade brutala skildringen av våld och sex är ett av filmens kärnelement och Dennis Hopper gör kanske den starkaste insatsen som den lustgasberoende mördaren och våldtäktsmannen Frank Booth. Kärleksparet Jeffrey (Kyle MacLachlan) och Sandy (Laura Dern) som hamnar mitt i dramat genom att leka hobbydetektiver är mest tråkiga. Nattklubbsångerskan Dorothy Vallens (Isabella Rossellini) övertygar mig inte heller. Den gula gubben (Jack Nance) som står död mitt i lägenheten med de sista nervryckningarna när waklie talkien går igång är dock fantastiskt underhållande, men det är i och för sig den enda insatsen han gör i den här filmen. Sammantaget känns filmen lite tomgångsaktig. Men det krypande obehag som den ändå framkallar gör den ändå värd ett hyfsat medelbetyg.