Saturday, December 20, 2008

Nr 70: Min Vänstra Fot

Originaltitel: My Left Foot (1989) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Det bränner till vid bordet när Christy fyllebekänner sin kärlek till sin läkare, och hon returnerar att hon ska gifta sig med mannen bredvid. Sen bränner det till igen på slutet, innan Christy ska in och visa upp sig på välgörenhetsgalan. Frustrationen, det röda förbannandet, balansgången vid kanten till maktlösheten. Det gillar jag.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Jag hade nog helt andra förväntningar. Jag hade förberett mig på en tung, sentimental, svår och känslosam film som verkligen skulle beröra. Istället får jag se en film som pendlar mellan fars och socialrealistiskt drama. Kanske är komiken ett sätt att nyansera det mänskliga i filmen men det biter liksom inte riktigt. Oscarsbelönade Daniel Day-Lewis är i varje fall riktigt bra som den cp-skadade Christy Brown som kämpade med att göra sig förstådd i en miljö som betraktade honom som idiot. Han blev till slut en erkänd författare och konstnär. Min Vänstra Fot är en bra film och lyfter en aning emellanåt, som när Christy blir fullare och fullare efter en vernissage och bedyrar sin kärlek till den läkare som lyckades göra honom känd. Den scenen är kanske den bästa i filmen som både speglar frustrationen av att vara annorlunda och det mänskliga tillkortakommandet. Den är sorglig, komisk och djupt mänsklig på samma gång. Den scenen och Day-Lewis skådespelarprestation är +:et i kanten.

No comments:

Post a Comment