Originaltitel: Papillon (1973) IMDb Wikipedia
Filmen sågs av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Västerås.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Samma regissör som till Patton (Franklin J Schaffner) men en betydligt bättre film. Steve McQueen och Dustin Hoffman hamnar i ett fångläger på Djävulsön (är det tre olika öar?). McQueen gör en grym roll som Papillon, särskilt i isoleringscellen där han till slut krälar in under britsen när ljuset släpps in efter flera månaders mörker. Han har blivit som de insekter han själv jagar över golvet för att få mat. Utmärglad och sjuk, men aldrig i närheten av att sluta planera flykter. Så de flyr och nånstans i mitten av filmen blir det lite Indiana Jones och Blå Lagunen över det hela och efter en för mig obegriplig och väldigt hastig visit i ett kloster är vi tillbaka i isoleringscellen men i fem år för att riktigt marinera rymlingen. Sen blir det en underbar aptitretare till Rainman när Hoffman är lite snurrig och odlar grönsaker i nån slags öppenvårdsavdelning på klipporna dit McQueen alltså kommer efter sina senaste år i mörkret. Efter att ha räknat in den sjunde vågen hoppar McQueen i vattnet med en säck kokosnötter och lämnar kvar en ängslig Hoffman på avsatsen. Tyvärr kommer det en djävligt onödig prolog när McQueen flyter iväg på nötterna som berättar hur han klarar sig och lever i frihet resten av sitt liv. Ärligt talat, kan man inte få ha ett uns ovisshet i kroppen när eftertexterna börjar rulla? I extramaterialet berättas det att mannen vars erfarenheter boken och senare filmen bygger på försökte rymma åtta gånger från ett ställe som det inte skulle gå att rymma ifrån.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: En både vacker och obehaglig skildring av två män som skickas till ett fängelse i Franska Guyana. Steve McQueens tålmodige hjälte Papillon drivs av att kunna fly medan Dustin Hoffmans rollfigur Dega är av det mer försiktiga och eftertänksamma slaget och litar på att systemet ska ge honom rättvisa eller att hans fru ska hjälpa honom från fängelset. Han tyr sig ändå till Papillon och dennes envisa frihetslängtan och tillsammans försöker de ta sig ifrån fängelseön. En av de starkaste scenerna är när Papillon efter ett flyktförsök hamnar i isoleringscell där hans lojalitet genomgår en ofattbar prövning. Just där visar McQueen prov på stort skådespeleri och en stark närvaro. Tyvärr sjunker filmen som ett ankare när när han efter ett flyktförsök hamnar i en märklig, outtalad kärleksrelation bland indianerna och sedan hos nunnorna för att slutligen anges och återföras till fängelset. Förstår inte alls den delen av filmen. Papillon rekommenderas starkt som trots sin fåordighet och sitt lugna tempo rymmer mängder av händelser och känslor.
Filmen sågs av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Västerås.
Roberts betyg: 4Kommentar: Samma regissör som till Patton (Franklin J Schaffner) men en betydligt bättre film. Steve McQueen och Dustin Hoffman hamnar i ett fångläger på Djävulsön (är det tre olika öar?). McQueen gör en grym roll som Papillon, särskilt i isoleringscellen där han till slut krälar in under britsen när ljuset släpps in efter flera månaders mörker. Han har blivit som de insekter han själv jagar över golvet för att få mat. Utmärglad och sjuk, men aldrig i närheten av att sluta planera flykter. Så de flyr och nånstans i mitten av filmen blir det lite Indiana Jones och Blå Lagunen över det hela och efter en för mig obegriplig och väldigt hastig visit i ett kloster är vi tillbaka i isoleringscellen men i fem år för att riktigt marinera rymlingen. Sen blir det en underbar aptitretare till Rainman när Hoffman är lite snurrig och odlar grönsaker i nån slags öppenvårdsavdelning på klipporna dit McQueen alltså kommer efter sina senaste år i mörkret. Efter att ha räknat in den sjunde vågen hoppar McQueen i vattnet med en säck kokosnötter och lämnar kvar en ängslig Hoffman på avsatsen. Tyvärr kommer det en djävligt onödig prolog när McQueen flyter iväg på nötterna som berättar hur han klarar sig och lever i frihet resten av sitt liv. Ärligt talat, kan man inte få ha ett uns ovisshet i kroppen när eftertexterna börjar rulla? I extramaterialet berättas det att mannen vars erfarenheter boken och senare filmen bygger på försökte rymma åtta gånger från ett ställe som det inte skulle gå att rymma ifrån.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: En både vacker och obehaglig skildring av två män som skickas till ett fängelse i Franska Guyana. Steve McQueens tålmodige hjälte Papillon drivs av att kunna fly medan Dustin Hoffmans rollfigur Dega är av det mer försiktiga och eftertänksamma slaget och litar på att systemet ska ge honom rättvisa eller att hans fru ska hjälpa honom från fängelset. Han tyr sig ändå till Papillon och dennes envisa frihetslängtan och tillsammans försöker de ta sig ifrån fängelseön. En av de starkaste scenerna är när Papillon efter ett flyktförsök hamnar i isoleringscell där hans lojalitet genomgår en ofattbar prövning. Just där visar McQueen prov på stort skådespeleri och en stark närvaro. Tyvärr sjunker filmen som ett ankare när när han efter ett flyktförsök hamnar i en märklig, outtalad kärleksrelation bland indianerna och sedan hos nunnorna för att slutligen anges och återföras till fängelset. Förstår inte alls den delen av filmen. Papillon rekommenderas starkt som trots sin fåordighet och sitt lugna tempo rymmer mängder av händelser och känslor.
No comments:
Post a Comment