Nr 25: Djungelboken

Originaltitel: The Jungle Book (1967)
Filmen sågs av Robert i Visby och Jimmy i Östersund.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Charmig, rolig, trallande, mysig och knappnålshemsk på nåt ställe. Jag gillar elefanternas Gryningspatrull, jag gillar Kung Louies enormt långa armar, jag älskar Gamarna, har lite svårt för Baloo och jag dissar Baghera. Det är en intressant fråga som Mowgli hela tiden ställer; varför måste jag till människobyn? Han diggar elefanterna, han vill vara en björn och frontas av aporna. Till slut lockas han in i fördärvet av en taktisk liten madame som får honom på kroken med hjälp av att bara se ut som en liten kuksugerska. Hollywood får ursäkta, men är det nån film som cementerar könsroller så är det Djungelboken. "Nu är han där han hör hemma" sägs det på slutet. Lika barn leka bäst. Säger pantern till björnen till ormen till apan till tigern.

Jimmys betyg: 3

Kommentar: Scenen där Mowgli för första gången möter björnen Baloo är på grund av SVTs julaftonssmörja en uttjatad klassiker. Man kan tamefan sjunga den där låten baklänges vid det här laget. Nej, då svänger det mer om jazzkungen Louie och hans orangutanggäng. Filmen är mysig på nåt sliskigt familjesätt. En typisk söndagsfrukostfilm. En riktigt frullerulle. Men visst är det väl så att de flesta djuren verkar lite smått höga på nåt sätt? Både Baloo och Kung Louie verkar ha rökt både det ena och det andra och vad ormen Kaa har knaprat vill jag inte veta. Gamarna på neråttjack är bäst och salongsberusade elefanterna är mest jobbiga. Bästa repliken fälls av Baloo när Mowgli blir förälskad i den indiska flickan som varje dag gååår till kääällan.... "Nu är han fast". Ja, så det kan bli.