Originaltitel: My Own Private Idaho (1991) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund, av Robert i Visby.
Roberts betyg: 2+
Kommentar: Efter en oerhört intressant början, där Daddy Caroll spelar ut registret, dalar den här filmen lika duktigt som Afrikas vackraste sten. Narkoleptiska pojkhoror, bögpojkar, pojkar, mammor och vuxenbögar. Det känns som att både River Phoenix och Keanu Reeves är som klippta och skurna för en sån här film, men när de allt för ofta och allt för länge tvingas dränka sig själva i prettofeta Shakespearestinkande replikskiften känns det bara skitnödigt, tråkigt och felregisserat. "Vem fan är Gus van Sant?" är det nån som har skrivit på ringmuren här i Visby, och jag kan inte annat än undra med. Men det finns guldkorn! Stillbildsgreppet i sexscenerna är fantastiskt. Den tyske torskens lampdans på slutet vidgar vyerna och samme tysks smekning av motorcykels bensintank genererar filmens absolut bästa replik levererad av lagens långa arm: "Do you like your bike?"
Jimmys betyg: 2
Kommentar: Jag nickar mig igenom den här filmen. Inte av igenkännande utan av trötthet. Jag kan inte säga vad den egentligen handlar om mer än att det är två unga killar med ett dekadent leverne som knarkar, horar och somnar. Där stannar filmen. Jag vill ändå tycka om den. Den är osentimental och det gillar jag. Sen håller jag med Robert om de fantastiska sexscenerna. Det är inte ens stillbilder utan skådespelarna är liksom frysta i olika positioner medan kameran rullar. Fruktansvärt bra. En rak femma för sexscenerna. Resten sjunker tyvärr lika hastigt som mina ögonlock.
Fotnot: Mina efterforskningar visar ett River Phoenix knarkade ihjäl sig två år efter den här filmen.
Originaltitel: Rebel without a cause (1955) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 2+
kommentar: Det var länge sen nu, som jag såg den här filmen. Jag minns nästan ingenting. Förutom den klassiska chickenracescenen och en scen i trappan hemma hos Jim med hans papa och mama. Nej, inte ens den minns jag. Fuck James Dean. Och den här efterkrigstiden som det hänvisas till; befinner sig inte den amerikanska ungdomen i en ständig efterkrigstid? Och förkrigstid och underkrigstid? Det är James Deans djävla problem och han är ju dessutom inte alls särskilt snygg. Så. Skönt.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Ung Rebell är egentligen en ganska tragisk film som vars tema spänner över en slags ungdoms-manlighets-faderskapsproblematik som präglade den amerikanska efterkrigstiden. De tre huvudpersonerna Jim (James Dean), Judy (Natalie Wood) och Platon (Sal Mineo) förenas genom att de alla plågas av sina fadersrelationer och i sina roller som vilsna ungdomar känner sig både svikna av vuxenvärlden och utanför det mogna, finputsade medelklassamhället. Temat är intressant och sett ur ett genusperspektiv bjuder den in till mängder av analys. Där finns den av hustrun hunsade pappan som av sonen betraktas som en svikare av sin roll som manlig förebild, där finns den spända relationen mellan far och dotter där den pubertala tonårsbruden fortfarande vill vara pappas flicka och där finns den frånvarande farsan vars relation till sonen endast utgörs av ett ekonomiskt underhåll. Filmen är okej. Varken mer eller mindre. James Dean är sämre än jag hade förväntat mig och ser äldre ut än han ska föreställas vara.
Roberts betyg: 2+