Filmen sågs på DVD hos Jimmy och Frida på Rådhusgatan 64 B i Östersund.
Kommentar: Tippi Hedren är den förskingrande sekreteraren Marnie, som har enorma svårigheter med färgen röd varhelst den dyker upp; i blommor, som bläckfläck, halsduk eller i pekannötter. Marnie är dessutom livrädd för åska och för att bli berörd av män, samt har en minst sagt besvärlig relation till sin mamma. Allt detta får sin förklaring i slutet av filmen. På vägen dit får vi följa hur Sean Connery i rollen som företagaren och änkemannen Mark Rutland intresserar sig för, anställer, gifter sig med och våldtar Marnie - på smekmånadskryssingen. Rutlands agerande tidigt i filmen, när han beslutar sig för att kontraktera Marnie trots att hon inte är den bäst kvalificerade för jobbet ifrågasätts av en kollega som får svaret: ”det är inte meningen att du ska förstå”. Detta känns som en nyckelreplik i filmen, då Rutlands intresse för Marnie verkar bygga uteslutande på en slags vilja att förstå hennes tjuviga beteende och på sikt kanske ”bota” henne. Typ som att Mark är Freud och Marnie hans patient.
Genom att psykiater Rutland och patient Marnie befinner sig tillsammans i beteendet och slutligen konfronterar de bakomliggande orsakerna till hennes plågor kan hon äntligen bryta ihop och därigenom bli fri sitt lidande. Gå vidare som det heter.
Helt klart en spännande rulle med minst sagt psykologiska ingredienser. Bland det bästa är nog helbildsscenen när Marnie ska stjäla pengar ur kassaskåpet samtidigt som städerskan moppar sig närmare och närmare.
Utmärkta Tippi Hedren såg vi i Fåglarna för länge sedan, och hon och Affe verkar ha kommit på riktigt ond fot med varandra under inspelningarna av Marnie, i alla fall delvis beroende på att Tippi nobbade ett förslag från Affe att de skulle inleda en relation. Så ond blev foten att de inte pratade med varandra på slutet, och aldrig mer jobbade ihop. Affe till och med behöll Tippi under sina ekonomiska vingar för att hindra henne att bli anlitad av någon annan. Han verkar ha varit riktigt sjuk i huvudet, Affe.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Jag har svårt att förstå den här rullen men det är väl som Rutland (Sean Connery) säger, citerad av Singleton ovan ,”det är inte meningen att du ska förstå”. Den lätt rubbade bedragerskan och kleptomanen Marnie, skickligt och trovärdigt spelad av Hitchcocks guldfågel Tippi Hedren, är i centrum av detta psykologiska drama. Affärsmannen Rutland tar sig an henne i hopp om att hjälpa och bota från vad det nu är som plågar henne. Han tvingar till sig ett äktenskap och förutom rollen som despotisk make med sadistiska drag så iklär han sig snabbt psykologkostymen och börjar kvasianalysera Marnie. Jag har svårt att känna sympatier för någon av karaktärerna. Deras beteende förbryllar mig. Men det blir en bra historia, spännande och överraskande. Marnies flyktbeteende och rädsla för män och Rutlands maniska besatthet av henne är en intressant match. Dessvärre smyger sig en del tafatta misstag sig in i produktionen. Exempelvis kamerans hysteriska in-och-ut-zoomningar när Marnie ska stjäla ur Rutlands kassaskåp. Bättre än så kan du Affe. Allt som allt är det en film som lämnar avtryck och tankar, framför allt om det mänskliga beteendet. Varför Marnie är som hon är får vi en relativt enkel förklaring till i slutet av filmen men Rutlands tvivelaktiga beteende lämnas helt utan svar.
