Nr 425: Demonernas Port

Originaltitel: Rashōmon 羅生門 (1950) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD på  Bio Regina i Östersund.


Roberts betyg: 3+

Kommentar: En pusseldeckare från mitten av förra seklet. Vem har mördat? Vem har våldtagit? Om det överhuvudtaget har hänt? Kamera -och redigeringsarbetet är den stora behållningen i den här filmen. Ibland lyfter det oerhört och känns viktlöst i berättandet; vinklarna berättar så mycket, klippen skyndar obemärkt förbi. Men så ibland landar det tungt - särskilt när det ska fajtas och fajtas riktigt mycket. Och riktigt tråkigt. Det fajtas tråkigt och gäspigt och löjligt. Av vilken anledning? Om det nu ska fajtas är det väl bättre att det fajtas snyggt? Välkoreograferat och smidigt? Eller är det själva poängen? Att det ska fajtas klumpigt, så in i östasien klumpigt? Ska det kanske till och med vara roligt? En parodi? En fajtparodi. I så fall är det ännu tråkigare. Då börjar vi närma oss Fyra Fula Fiskar.
2007 sattes en pjäs upp på Malmö Dramatiska Teater. Handlingen förlagd till en bilverkstad i Sverige 1972. Regina Lund i en av rollerna. Tänker att detta förmodligen är enda gången hon kommer nämnas i den här bloggen. Av mig i alla fall.

Jimmys betyg: 4

Kommentar: Vid Rashōmon, en övergiven slottsportsruin till Kyoto, sitter tre män, en skogshuggare, en präst och en ofrälst, i skydd av regnet. De diskuterar ett brott som har begåtts, en våldtäkt och ett mord, och i tillbakablickar får vi följa fyra olika vittnesmål kring vad som egentligen har hänt. Den tillfångatagna banditens berättelse (spelad av Akira Kurosawas favorit, den gapige Toshiro Mifune), kvinnans historia, till med och den dödade mannen vittnar genom ett medium och slutligen förklarar skogshuggaren, som har bevittnat allt, hur det gick egentligen till. Eller? Kurosawa gör genom detta grepp en film som väldigt mycket liknar en klassisk kriminalgåta men på ett djupare plan handlar om mänsklig själviskhet, hur vi ljuger och hittar på för att framställa oss själva i bättre dager. Tyvärr blir det för mycket koreograferad gapighet och spelade poser men jag tänker att det tillhör Kurosawas berättartradition och har överseende med det. Snyggt kameraarbete och effektiv klippning.

Nr 424: Videodrome

Originaltitel: Videodrome (1983) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD på Bio Regina i Östersund.

Roberts betyg: 2+

Kommentar: Vissa filmer, mer än andra, behöver jag blogga om direkt efter titten. Detta är definitivt en sådan. En månad har gåttt och jag minns inte så mycket. Men det var piratsändningar från Malaysia, som visade sig komma från USA. Sändningar med tortyr och våld. Snuff nämndes tror jag. Men är sändningarna på rikigt? Och vem var forskaren i början? Lever han? Och vad händer egentligen med James Woods karaktär Max Renn? Jag minns att jag tänkte på Den Nakna Lunchen och det kanske inte är så konstigt eftersom det är David Cronenberg som har både skrivit och regisserat båda filmerna. Men jag minns också att jag inte tyckte det var en särskilt upphetsande film. Long live the new flesh! Nu siktar vi på Flugan!

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: En filosofisk så kallad body horror film om vad som händer om man tittar på för mycket videovåld. James Woods spelar Max Renn, ägare av en tv-kanal i kabelnätet som inriktar sig på sex och våld. Han lyckas komma över ett program, Videodrome, med autentiska S/M- och dödsscener som lockar honom och flickvännen Nicki Brand (Debbie Harry), en sadomasochistisk TV-psykiater som dras in i Videodrome-världen. Det som sedan händer är en studie i mänsklig förvandling där varken publiken eller Renn själv egentligen är medveten om vad som är på riktigt. Bland annat så öppnar sig en gigantisk fitta på magen på honom där man stoppar in både pistoler och videokassetter. En mycket märklig film att komma från Hollywood. David Cronenberg har gjort fler s.k. body horror films, bland annat Flugan som finns kvar att se på vår lista.